Snart snart kan jag lämna biblioteket och gå ut och valvaka på riktigt. Väntar på att Amandas föreläsning ska ta slut så vi kan gå och köpa öl och börja ladda. Jag fattar inte att alla andra här på tysta avdelningen tycks kunna koncentrera sig på studier, mitt uppe i det här! Amanda var uppstressad till tänderna och orolig när jag träffade henne sist, ingenting är säkert - allt kan hända!

(Det här valet känns overkligt. För episkt och magiskt mobiliserande. Och ändå faller jag hårt för frestelsen att vara med om det. Att "skapa historia", känna grupptillhörighet och framgång för liberala idéer - det är ganska banalt och ganska stora förenklingar ja - men idag får det förhoppningsvis bara vara vackert, viktigt och betydande. Stora känslor delade av kollektivet på bästa oironiska sätt.)