tisdag 23 september 2008

Så igår var vi på CSS-konsert i Downtown och det var oerhört skönt att vistas i lite smutsiga och nergångna lokaler som omväxling (såg nog inte en enda person i träningskläder på de timmar vi var där, vilket är ungefär hälften av alla man ser här i westwood). Det var i alla fall fint att se lite indiecrowd, även om jag inser att CSS inte riktigt gör det för mig längre. Representationsmässigt är det fantastiskt och jag skulle ha älskat det, och klätt upp mig i blommig kroppsstrumpa precis som le fox, när jag var 18 men nu var det helt enkelt för mycket gitarr och skrän (kunde bara tänka på r'n'b hits eftersom "live your life" typ är det enda man hör här). Kanske har jag blivit gammal eller bara tråkig? Ett av förbanden spelade i alla fall en cover av Holes "Credit in the straight world" som fick mig att rysa (Courtney du slutar aldrig göra det för mig - längtar efter att träffa dig).

Okej, kanske låter för negativ, men försöker sluta röka och blir lättirriterad och konspiratorisk utan nikotin, som ett jobbigt litet barn. Ber om ursäkt, trivs ju faktiskt ganska bra med saker och ting nu.

Idag började rush som är, fick jag förklarat av mina roomies och tillika sorority-systrar Steffi och Miranda, perioden då det bestäms vilka freshments som kommer in på vilken sorority respektive fraternity. Hela veckan består av intervjuer och urvalsprocesser som ska avgöra vilka, i kappa kappa gammas fall, 50 av 900 tjejer som ansöker som får bli medlemmar, och spendera sin två första collegeår i det mansion som är sororityhuset (dom har kock, städare och en 70-årig sorority-mom som ser till att ingen tar med sig pojkar upp på rummet). Efter att ha varit mycket anti och ovillig har jag nu bestämt mig för att istället omfamna fenomenet och faktiskt inse hur trevliga flickor det är jag bor med, no more negativity - bara vänlig observation. Och nästa vecka, när rush har avslutats i en symbolisk invigningsceremoni, ska vi få följa med till huset och se det irl!

Förresten simmade jag längder idag, det var granar och palmer och amerikansk idyll runtomkring.

2 kommentarer:

peter sa...

Hola rattie,

Nu vill jag ju inte kommentardebutera med ett drygoinlägg, men credit in the straight world är ju av världens bästa Young Marble Giants. Ladda ögonblickligen hem om du inte hört.

/Peter

fredrika sa...

Okej,jag har bara hört den i Holes version som är mycket bra den med! ska lyssna på young marble giants versionen!