Sen hamnade vi på Avalon uppe i Hollywood där Matthew Dear spelade, men det var tyvärr smärtsamt tydligt hur ohippt techno är här - crowden bestod bara av asiater på hugdrugs. Lokalen var fantastisk, en gammal teater med balkong och väldigt högt i tak, till exempel Michael Mayer spelade där för några veckor sen, stället har liksom potential men det nådde liksom inte hela vägen.
I söndags åkte jag till stranden för lite me-tid. Lärde mig att det är okej att gråta öppet på bussen för alla är ändå galna här (det är konsensus bland alla man pratar med). Har nog aldrig sett så många uteliggare som haft samtal med sig själva som här, det är alltid någon som vill prata eller bråka. (Roligast hittills var nog mannen på bussen till Downtown som råkade höra mitt och Ingeborgs samtal om att donera ägg, och som när han ska stiga av vänder sig mot oss och säger "I'm sure someone is gonna be really happy to get your eggs someday ladies").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar