Åh. På fredag ska jag på fest med tema maktskiftet Bush -> Obama som fått namnet "The We're Fucked Party" med lite lagom subtil referens till exalteringen över inaugurationen osv. All event info sjuder av amerikansk wizzkid ironi (underrubriken är "you don't have any money but we have copious amounts of drugs and alcohol. Go.) och jag älskar varje sekund av att få hänga med smarta kids med neverending wit som ratar dålig populärkultur med de mest fantastiska referenser.
Snart kommer jag också vara sådär härligt cynisk (den sortens cynism som ändå är väldigt hjärtlig och härlig) och dra pun efter pun som framhäver min ödmjuka smartness.
I helgen ska jag också med största säkert till San Diego, vill bara lyssna på det här i bilen ner --> Since 77.
Ah så lycklig nu. (om bara technon inte hade varit personifierad av stiffness och uptightness i de flesta fall hade allt varit perfekt.)
p.s. har också varit ganska språkförvirrad den senaste tiden. *kanske märks*.
onsdag 28 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
On another note
1. Fan vad jag älskar skolan. Svulstiga meningar drypandes av intellektuella formuleringar och verb verb verb. Att kunna utveckla ett resonemang utan att behöva "börja om från början" och vara tvungen att tappa bort sig i pedagogiska förklaringar. Förra veckan påmindes jag om varför jag älskar universitetet och varför jag är här, åh den amerikanska feminismen och det amerikanska explicita. Det är underbart, inget annat.
2. I helgen var jag i Compton och tittade på the Watts towers som är som ett gigantiskt sandslott (typ):
Det var surrealistiskt att faktiskt vara i Compton och South Central som på något sätt är mer koncept än faktiska platser. Vi var där mitt på dagen när det är relativt säkert, men Jon låste ändå bildörrarna när vi började närma oss för att slippa risken av bilkapning. Compton är inte heller den allra farligaste delen av LA längre, området där de flesta gängkrig begås ligger däremot inte så långt därifrån och går under det subtila namnet "the jungle".
Sen var vi på museum och födelsedagsfest i Silverlake och fick ringa hemligt nummer för att få adressen och lösenord till en hemlig fest Downtown. När vi väl kom dit visade det sig ligga mitt i fashion district (som är helt dött på kvällarna men fyllt av folk och kommers på dagarna), utanför en fasad stod en mystisk man som släppte in oss så fort vi sa lösenordet "skinny blue jeans". In other words - det närmaste jag hittills kommit svartklubben i Beverly Hills 90210, S02E15.
3. Premiären för säsong 6 av L - word i söndags var ju lite av en besvikelse, ingen av skådespelarna dök upp och det blev mest en fest i trashy flatkultur med nästan uteslutande lipstick lesbians och dålig r'n'b. Avsnittet var inte heller särskilt bra, tyvärr känns det som dom piskat den sista spännande intrigen ur den där storyn för länge sen.
I alla fall, just nu känns det som att jag vill stanna här för alltid.
2. I helgen var jag i Compton och tittade på the Watts towers som är som ett gigantiskt sandslott (typ):
Det var surrealistiskt att faktiskt vara i Compton och South Central som på något sätt är mer koncept än faktiska platser. Vi var där mitt på dagen när det är relativt säkert, men Jon låste ändå bildörrarna när vi började närma oss för att slippa risken av bilkapning. Compton är inte heller den allra farligaste delen av LA längre, området där de flesta gängkrig begås ligger däremot inte så långt därifrån och går under det subtila namnet "the jungle".
Sen var vi på museum och födelsedagsfest i Silverlake och fick ringa hemligt nummer för att få adressen och lösenord till en hemlig fest Downtown. När vi väl kom dit visade det sig ligga mitt i fashion district (som är helt dött på kvällarna men fyllt av folk och kommers på dagarna), utanför en fasad stod en mystisk man som släppte in oss så fort vi sa lösenordet "skinny blue jeans". In other words - det närmaste jag hittills kommit svartklubben i Beverly Hills 90210, S02E15.
3. Premiären för säsong 6 av L - word i söndags var ju lite av en besvikelse, ingen av skådespelarna dök upp och det blev mest en fest i trashy flatkultur med nästan uteslutande lipstick lesbians och dålig r'n'b. Avsnittet var inte heller särskilt bra, tyvärr känns det som dom piskat den sista spännande intrigen ur den där storyn för länge sen.
I alla fall, just nu känns det som att jag vill stanna här för alltid.
tisdag 13 januari 2009
Jag har så sjukt mycket att göra. Måste läsa texter, måste läsa böcker, måste skriva paper. Tar alltså paus från alla andra delar av mitt liv vilket har visat sig förvånansvärt skönt.
Ska bara försöka hitta Ingeborg som sitter på akuten med kallbrand i tummen.
Hejdå
P.S. Det är 25 grader varmt, och 13:e januari.
Ska bara försöka hitta Ingeborg som sitter på akuten med kallbrand i tummen.
Hejdå
P.S. Det är 25 grader varmt, och 13:e januari.
fredag 9 januari 2009
Excerpts from my daily life
När jag kom tillbaka till LA i måndags var det grått och ganska kallt, men på något sätt en lättnad att vara tillbaka. Palmerna i bakgrunden och det infrastrukturella förfallet är fruktansvärt vackert och jag har ju alltid älskat palm-estetik, det är det ingen idé att förneka.
Skolan börjar också styra upp sig, jag har blandat annat ett seminarium om Chicagoskolan och symbolisk interaktionism med en professor som levererar anekdot efter anekdot om kulturskillnader och kulturella koder. Den tråkigaste kursen som jag tar för att jag måste verkar också arta sig helt okej eftersom min TA, som jag är ytligt bekant med sen en tidigare kurs men som jag aldrig hade då, har placerat mig i sin grupp utan att jag frågat men eftersom "she'd love to have me".
På begäran så illustrerar följande tre bilder "just another day at the office", typ såhär ser varje skoldag ut (exkluderat de faktiska föreläsningarna).
Stina var och hälsade på precis innan jul och vi var blandat annat i Venices kanalområden (ni vet där Cindy Walsh hänger med sin college-sweetheart som hon nästan är otrogen med) och på LACMA (som hade mycket bra modernt, förutom den fula Jeff Koontz hunden som tycks vara överallt i världen just nu, finns det flera stycken eller bara en särskilt ond en?)
Det luktar vår ute och häromdagen när jag i ett mindre starkt ögonblick dragit mig undan för kontemplation på någon trappa någonstans på campus under ett träd, kom två kristna studenter och frågade om dom kunde be för mig och gick sedan iväg i tysthet med knäppta händer.
Skolan börjar också styra upp sig, jag har blandat annat ett seminarium om Chicagoskolan och symbolisk interaktionism med en professor som levererar anekdot efter anekdot om kulturskillnader och kulturella koder. Den tråkigaste kursen som jag tar för att jag måste verkar också arta sig helt okej eftersom min TA, som jag är ytligt bekant med sen en tidigare kurs men som jag aldrig hade då, har placerat mig i sin grupp utan att jag frågat men eftersom "she'd love to have me".
På begäran så illustrerar följande tre bilder "just another day at the office", typ såhär ser varje skoldag ut (exkluderat de faktiska föreläsningarna).
Stina var och hälsade på precis innan jul och vi var blandat annat i Venices kanalområden (ni vet där Cindy Walsh hänger med sin college-sweetheart som hon nästan är otrogen med) och på LACMA (som hade mycket bra modernt, förutom den fula Jeff Koontz hunden som tycks vara överallt i världen just nu, finns det flera stycken eller bara en särskilt ond en?)
Det luktar vår ute och häromdagen när jag i ett mindre starkt ögonblick dragit mig undan för kontemplation på någon trappa någonstans på campus under ett träd, kom två kristna studenter och frågade om dom kunde be för mig och gick sedan iväg i tysthet med knäppta händer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)