Stephen Hawking

Jaha, då har man sett Stephen Hawking live (obs! världens mest kända fysiker, inte dj-kollektivet), inte riktigt den jag trodde skulle bli min första riktiga kändis-spotting. Jon drog med mig på det grandiosa eventet på hans gamla college USC - och även om själva föreläsningen inte var super bra så var det extremt intressant att se den brokiga skaran av fans som lika gärna skulle ha kunnat tillhöra valfritt väletablerat pop/rock band.
Föreläsningen var också ett steg för mig att utöka min kunskap om 'hård' vetenskap, det tog ungefär 10-15 minuter innan jag släppte tanken "hur kan människor vara intresserade av det här när mänskliga relationer är så fruktansvärt mycket intressantare?" och "varför känner jag mig inte det minsta tilltalad av naturvetenskaperna? är det enbart på grund av dess extremt maskulina konnotationer?". I efterföljande diskussioner har jag dock insett att jag nog lite väl lättvindigt har uttalat mig om dessa maskulina konnotationer och kanske även tillåtit mig att göra generaliserade uttalanden om saker jag egentligen inte vet så mycket om; bottom line: 'hård' vetenskap kan vara kul det med, även där finns rum för flytande signifikanter och filosofiska frågeställningar! (kan kvantfysik vara den ultimata postmoderna drömmen?)