torsdag 7 maj 2009

Skapelsens pelare


"This photo was taken with the Hubble Space Telescope. The Pillars of Creation is a region inside the Eagle Nebula. It’s basically a star factory. Each pillar is light years in length and is made of hydrogen gas and dust. The gas is so dense that the gravitational forces cause it to contract, forming stars."

Det är så fint, skapelsens pelare finns inte gömda i en religiös berättelse någonstans - de finns i rymden, långt långt bort. (det är så konstigt med rymden, jag har spenderat väldigt lite tid med att tänka på rymden i mitt liv - men så gör man det och känner sig så liten, så fruktansvärt skönt liten i det stora hela)

Jag var kvar i biblioteket till halv två inatt och när jag cyklade hem blåste det fortfarande varma vindar och var 20 grader varmt. Mycket varma vindar nu, de liksom smeker benen när man går barbent (ursäkta användingen av 'smeker' som mest konnoterar dåliga saker, men inget annat ord är riktigt applicerbart.)

Min lärare i socialpsykologi har en konstförening vid sidan av akademin och är sådär lite härligt utflippad, typ så hon berättar om hur hon tog sin radikala konstnärspojkvän med hem till den mormonska släkten i Utah och tipsar obrydda sociologier om 'galen' modern konst. Hon kräver att vi producerar text tre gånger i veckan och nästa vecka ska den fem-sex sidiga uppsatsen vars ända riktlinjer är "Vad är själv?" vara klar. Men jag gillar det, jag tänker liksom lite att hon är en sån professor som jag kommer vara en dag - lite förvirrad och okonventionell men väldigt strikt när det kommer till kritan.

Annars är det mest Helen of Troy och konstruktioner av femininitet och ideal och identitet och själv och gränser och planer och ansvar och projekt, projekt, projekt - fantastiska och underbara och skrämmande så där så man måste ta flera djupa andetag för man är så jävla rädd för att de ska misslyckas, eller ännu värre - lyckas.

Hur dealar man med att få det man vill ha? hur dealar man med att livet är här och nu och inte sen?

Inga kommentarer: