onsdag 24 juni 2009

Jag bor typ i ghettot nu, det är mysigt förutom att jag skäms över min vithet. Häromveckan satt jag på det lokala biblioteket med min Macbook och skämdes över att vara så väldigt priviligerad.
Varje dag hörs melodin från glassbilen - en smutsvit van med glassannonser upptejpade på sidan, och enligt grannen är huset på hörnet längst ner på gatan knarkhögkvarter.
Men tacosen på taquerian runt hörnet är något av det godaste jag någonsin ätit och den armeniska marknaden i närheten har ett fantastiskt utbud av grönsaker och frukt plus billig ostdisk.

Ikväll cyklar vi på fest, precis som man ska. Den 4:e juli åker jag till Sverige temporärt och oj vad fantastiskt det ska bli men också ganska så sorgligt.

lördag 13 juni 2009

Har slutat skolan, är i San Francisco och förvånas över hur glad man kan bli av en riktig stad. Här kan man gå till saker och ting och lokaltrafiken fungerar faktiskt - för lång tid i LA och att inte behöva åka bil på en hel helg känns som ett mirakel. Och kaféer och barer och folk ute på gatorna och liksom möten med människor. Idag strosade vi runt i Castro och hittade potentiella nya kompisar ute på gatan, bara sådär. Såg också en helt naken man på Harvey Milk plaza plus gigantisk regnbågsflagga.

Snart ska vi ta tunnelbanan och GÅ till en bar - underbart.

onsdag 10 juni 2009

Ah nu borde jag egentligen plugga till min näst sista final i morgon bitti men koncentrationen går sådär, måste pausa och dela med mig av de senaste dagarnas bisarra upplevelser.

För det första hade jag min hittintills mesta beverly hills 90210 upplevelse i lördags när jag följde med Jons familj på studentfest för hans gamla granne som flyttat till ett gigantiskt hus i gated community. Huset var inrett i 'Toscana-stil' med låtsas trä målat på väggarna, en av toaletterna hade till och med ett italienskt landskap målat på alla fyra väggar, alla, och möblemanget var precis sådär vulgärt och överdådigt som man förväntar sig att amerikaner inreder när de försöker vara smakfulla (Europa) men också visa hur mycket pengar de har. I trädgården fanns kronan på verket - poolen med det inbyggda vattenfallet och ruschkanan - allt i fake sten som ser äkta ut på avstånd men när man kommer när ser man att det är plast. Bakom utomhusbaren stod en av de caterade bartendersen och jag var tvungen att berätta för honom att han var precis som Jesse i tv-serien mest för att hela situationen var så överväldigande.
Pricken över i:et var de fyra småfulla kvinnorna som presenterade sig som "the O.C housewifes" och som tydligen skickat flera av sina barn till bootcamp och rehab för dåligt uppförande men som i smyg röker gräs typ hela tiden. Att mamman till studenten, Kara, hade vunnit Miss California två gånger på 90-talet (pokalerna satt inramade i ett glasskåp mitt i all Toscana) och nu hade gjort både en och två ansiktslyftningar och en bröstförstoring gjorde också sitt. Precis innan vi gick därifrån kommenterade Jons mamma Karas leopardmönstrade klänning med öppen rygg, "Kara never needs to wear a bra cause she has ..." med en menande blick.

Sen såg jag Peaches på henry fonda theater och även om hennes senaste grejer inte är superbra så bytte hon kläder minst fem gånger och vigde tre gay par på scen som protest mot Kaliforniens fortsatta förbud mot samkönade äktenskap, och det var all in all en väldigt bra show, rent visuellt.

Igår åkte vi till en annan del av Orange County - Little Saigon och grannybar där den äldre arbetarklassen spenderar sina kvällar. Jag blev bästis med bartendern Ronda - en platinablond kvinna i 40-50 års åldern med rökröst, och Carol som hade på sig en sjukhusscrub med blommor på och som ville adoptera mig extra mycket efter vi kommit på att vi fyller år på samma dag. Vi sjöng även karaokee vilket var skoj även om det var en stor besvikelse att skivan med Total eclipse of the heart var sönder. Sen vietnamiska smörgåsar på Lees innan hemgång.

Och på fredag blir det äntligen San Fransisco och om mindre än en månad Sverige.

onsdag 3 juni 2009


åh åh åh så bra idag. det är grått och luktar regn ute, jag har lämnat in mitt sista paper, har bara två finals och ett grupparbete kvar nästa vecka - skolavslutningsstämning, hopp i luften.
och om några timmar kommer kärleken och hämtar upp mig och min packning och jag flyttar och livet känns nästan, nästan, som en birgitta stenberg roman.