Fulkulturen och jag

LA är på många sätt fulkulturens huvudstad - i the valley produceras mest porr i hela världen (en av mina klasskamrater berättade om hur hon och hennes barndomsvän alltid fick leka i hennes familjs trädgård eftersom barndomsvännens pappa var porrfilmsproducent och höll på att spela in porrfilm i deras trädgård - vilket var helt normaliserat); UCLA hade en screening av världens mest bekostade porrfilm - den "Pirates of the carribean" allegoriska "Pirates 2"; kändisar behandlas som rojaliteter - det finaste du kan jobba med är nöje; till och med universitetsvärlden är influerad av 'fulkulturen' - Ingeborgs lärare jobbade tidigare på Playboy magazine och ett år tog han med hela "art of the interview" - klassen till Playboy Mansion för att intervjua Hugh Hefner; och sist men inte minst - här har stora delar av filmindustrin slutat hymla om att de producerar film för konsten och inte bara för pengar (allting går att vinstmaximera).

Det som blir tydligt efter ett tag i detta 'syndens näste', i alla fall för någon som mig som genom åren läst perezhilton regelbundet och kunnat njuta en och annan Mary-Kate och Ashley Olsen film på bakisdagar, är att när den är så in-your-face hela tiden blir det istället extremt viktigt att ta avstånd från den. Det blir ganska snabbt klart att de "ironiska" fulkulturskonsumenterna här är ytterst få och att de flesta i själva verket tar fulkultursuttrycken på allvar och läser dem bokstavligt. I förlängningen blir min "ironiska" fulkulturskonsumtion ett födande av ett monster och till slut längtar jag bara efter substans.

Och det bästa är att substansen finns här också, alltså kan jag fortsätta leta efter Courtney (för henne ger jag aldrig upp) samtidigt som jag fyller på mina Jelinek, Lynch och Herzog referenser.

Premiären av "He's just not that into you" (som för övrigt verkar vara en av årets sämsta filmer - building strong and steady on the gender dichotomy y'all, typ) via Los Angeles Times.

Och alltså det är ju inte som jag dumpat fulkulturen helt, jag tycker fortfarande att det är ganska häftigt att J känner en i Freaks n Geeks och att han har festat med han som spelar Simon i Seventh Heaven(han den superfula blonda killen) när de gick på college. Bara inte lika häftigt som för ett halvår sen.

Okej, sorry för dålig update - det är bara att det händer så mycket roligt och bra nu så att jag inte har tid. Men lite kort bara,

I lördags firade jag och J alla hjärtans dag ironiskt = gick på scientologi museum (obs båda var gratis skulle aldrig stödja dom med pengar). För er som inte vet så är scientologi nog världens knäppaste och mest godtyckliga religion. Den grundades någon gång på 50-talet(?) av sci-fi författaren L. Ron Hubbard som själv var gravt psykiskt sjukt, gick på en massa droger och förgrep sig på barn. Hubbard led av svår paranoia och därför är också hela scientologikyrkan extremt paranoid, på 50-talet spionerade dom bland annat på FBI och CIA. För att gå med måste man betala pengar och sen måste varje medlem succesivt betala mer och mer för att få veta vad religionen egentligen går ut på (inte många utanför kyrkan vet men det har typ att göra med utomjordingar som tagit mänskliga själar i anspråk osv).

Av någon anledning är scientologerna emot all form av psykatri och har därför upprättat ett anti-psykiatri museum mitt i Hollywood, det heter passande nog "Psychiatry: An industry of Death Museum" och utställningen går ut på att koppla allt ont som någonsin hänt i världen till psykiatri - förintelsen, rasbiologi, terrorism och 9/11. De använder också termen "Human rights" (mänskliga rättigheter) i sitt organisationsnamn trots att kampen MOT psykiatri inte har något som helst med faktiska mänskliga rättigheter att göra.

Efter anti-psykiatri chocken och sorgen som kom med att inse att folk faktiskt går på det där var vi tvugna att dricka ett par tre GT's för att stålsätta oss för The L Ron Hubbard Life Exhibition. Där fick vi en guidad tour av en kvinna med tom blick som svarade avledande på alla mina frågor och lät oss mäta våra tankar på en maskin. Där visar dom också helt påhittad fakta som att Hubbards bok "Dianetics" skulle vara världens mest översatta bok osv.

Spännande var det i alla fall, men lite läskigt också med alla döda ögon och till synes hjärntvättade människor. Frågan som kom upp sinsemellan oss var huruvida det finns någon på toppen som sitter där med alla pengar och göttar sig och vet att allt bara är på låtsas.

Annars mest skola och umgänge, och imorron kommer Karin = mys!

Och just det, förra veckan hade jag äntligen tid att ta min första körlektion som gick förvånansvärt bra, med bara lite lite övning till så är nog körkortet snart i mina händer.